Nijmegenmarschen 2023 - Vierdaagse

 Anmälde mig i våras på nytt till Nijmegenmarschen/ vierdaagse men upptäckte då att jag blev reserv. Var för sent ute och tänkte att jag kommer inte med. Men skulle springa marathon i september och tänkte att jag tränar inför maratonloppet och så får jag se om jag kommer med. Oväntat med blev jag kontaktad i juni om att jag kunde få följa med. Tyvärr hann jag inte gå provmarschen som jag egentligen förbundit mig att göra. Träningen hade under våren bestått av mycket löpning och simning. Förra året hade det blivit mycket mer marsch med packning och tunga kängor. Visade sig senare att förra årets träning var bättre.

Till årets marsch hade jag gjort en del lärdomar. Hade med mycket fler sockar och underkläder. Hade gjort en sjukvårdslåda där jag packat ner bra att ha med allt från värktabletter, solkräm till skavsårsplåster till första förband. Hade Alvedon sen innan men iprénen var slutet. När jag skulle köpa dem var det stängt lunchstängt på grund av sjukdom.

Begav mig till Scandinavium där bussen väntade. Visade sig att jag var bland de första på plats. Fick lämnat väskorna och gick ombord. Var inte så många bekanta ansikten från förra året även om man kände igen en och annan. Åkte söderut och stannade till vid regementet i Halmstad där vi hämtade några. Åkte sen vidare och hämtade upp några i Malmö innan det blev åka över bron till Danmark. På vägen blev det se repmånad. Sakta men säkert närma vi oss Rödby. Åker ombord färjan och beger oss upp på däck. Är inte hungrig då jag ätit i Malmö och går runt på däck. Väl framme i Puttgarten åker bussen vidare och de andra sover. Kan inte sova och sitter dåligt på bussen ner. Alldeles för trångt. Får sovit ett par timmar i slutet på natten och till sist framme i Nijmegen. Får registrerat mig och får ut en goodiebag. Letar upp logementet och tar en av sängarna. Under söndagen är det flaggcermoni och lekar med stroller. Är med strollers och är träl och där nästa nivå är krigare. Under måndagen är det samling med musikkår. Fick veta i efterhand att det hade varit utflykter under söndagen men missade att anmäla mig. Sov mest under söndagen då jag sovit dåligt på nervägen.

Gjorde iordning packningen under måndagen och vägde in väskan på 10,5 kg utan mat och vätska. Slutade på 13,5 kg när jag fyllt även med kamera. Pratade med en annan vandrare på campen om att åka ner till stan och gick en vända och fick köpt en öl och tittat på utsikten över floden och broarna. När vi satt på en uteservering dök det upp fler vandrade från campen och var ett par stycken till slut. Var trevligt fram tills det började regna.

Det blev tisdag morgon och kom fram betydligt tidigare än planerat till starten. Mest beroende på att de andra i logementet förde väsen långt innan revelj och gjorde att man vaknade tidigare än planerat. Istället för att leta upp de jag planerat att gå med hängde jag på några andra och kom snabbt fram till första rastplatsen. Kände mig pigg och gick bra att gå . Stannade till och fick bytt sockar och underkläder. Dagen flöt på och var framme i god tid till sista baren innan campen. Stannade till och fick köpt en öl och slog mig ner vid ett av borden där det satt några svenskar. Fick pratat en stund innan jag gick vidare. Märkte då att det kändes väldigt stramt och stelt i höger ben och kring knät. Tänkte inte så mycket på det och gick i mål och gick för att duscha och tvätta fötterna. Hade med en stor plastlåda där jag förvarade sjukvårdsutrustningen. La utrustningen i sängen och fyllde lådan med iskallt vatten för att få ner svullnaden. Gick sen och åt och ringde hem till Sverige för att berätta att första dagen var avklarad.

Nästa dag vaknade lite senare och gick och åt frukost. Var framme vid starten på nytt och begav mig iväg på nytt. Kände igen sträckan men var enahanda att gå då vi inte marschera som grupp. Försökte prata med några längs vägen. När jag passerat centrum märkte jag att det börja värka i knävecket. Blev bara värre och värre tills det värkte rejält. Andra vandrare längs vägen undrade hur det var med mig då det såg plågsamt ut. Blev bara värre och värre och var rent förstörd när jag kom fram till campen. Fick lämnat in kortet och ut ett nytt men sa också det var stor risk att jag bröt. Fick duschat och gick sen till sjukan där -jag träffade läkaren på plats som gav mig värktabletter. Under kvällen försvann värken och tänkte att det kanske går att gå.

Dag tre började och hade tagit värktabletter på morgonen men märkte ganska snabbt att det började värka. Tänkte att jag får bryta vid nästa station. Tog då en halv alvedol och iprén och det minskade och tänkte att det kanske går ändå. Cyklade med benen i luften när jag pausade. Började gå vidare och gick bra men längs vägen till andra stationen börja det värka. Till sist var värken som att gå på legobitar men värken var i knät. Försökte göra high five mot ungarna och ge bort flaggor till barnen längs vägen men blev bara värre  och värre. Till sist når jag andra stationen och ser då sjukvårdstältet och slänger mig på marken med tårar längs kinderna. En sjukvårdare kommer fram och får veta att läkaren är upptagen. Väntar och till sist minskar smärtan. Först undersöker den holländska sjuksköterskan mig och hittar vart det det gör ont. Läkaren kommer då också undersöker mig och säger till mig att jag har två val. Antingen bryter jag nu och kan se fram emot att kanske kunna springa igen om några veckor eller gå på och springa om några månader. Fattar snabbt beslutet att det blir bryta. Haltar bort till Svenska stationen där jag får veta att det finns en svensk läkare. Visa sig var samma som jag träffade kvällen innan. Får åka tillbaka till campen där jag får duschat och vilat och väntar på de andra ska dyka upp. Tråkig dag och snöpligt slut på marschen.

Nästa dag frågade jag om man kunde va till hjälp och fick åka med till målgången och hjälpa till att ta emot vandrarna och ge dem poletten till mat och dryck. Var roligt att se vandrarna gå i mål och deras kämparanda även om det var tråkigt att inte själv kunna delta. Såg en del stackars vandrare som gick i mål med rejäla smärtor och på en del rann tårar längs kinderna. Åkte tillbaka till campen där jag packade ihop utrustningen innan det blev ta bussen hem på kvällen. Stannade till i Puttgarten där jag köpte ett par flaskor sprit i bordershopen innan det blev åka ombord färjan.

Nästa dag kom jag fram till Göteborg och tog spårvagnen och bussen hem. Nu ett par dagar senare har värken gått ner och känns mest stelt. Börjat gå hos sjukgymnast igen för att se om det går att råda bot på stelheten och instabiliteten jag känt under våren. Målsättningen blir Nijmegen - 2024.

Kom aldrig med på Nijmegen 2024. Platserna tog slut snabbt. En nyhet är att jag fått rätt på knät. Visa sig att musklerna var för stela. Det gör att senan trycker på en slemsäck som ger inflammation. Botemedlet är stretching. Strechar man fel gör det saken bättre. Fick stretchat rätt och har sen dess sprungit både marathon och Göteborgsvarvet.